Nej, det trodde man inte direkt. Att man skulle sakna Bangladesh så pass mycket. Vi hade verkligen döroligt där nere, visst vi hade våra jobbiga perioder men det var så värt det! Alla människor, klassen och lärarna blev som en familj och vi hade bara hur kul som helst! Upplevelse för livet. Vi hade alltid någonting att göra, även när vi var som mest uttråkade! Här har ni två videoklipp på hur uttråkade vi var på kursgården vi bodde på.